Senaste alster
Du lyser upp stigen, som månen i vinternatten,
Vem är du, du mystiske man?
Som ett vässat svärd, skär du igenom väven av lögner...
Sanning är din väg...så som min...
Hur orättvis och hård livets väg än varit, har du alltid följt din...
Jag ser dig, du vackra själ, så som du ser mig... Ditt tuffa yttre imponerar, men ditt vackra inre imponerar än mer...
Vem är du, du mystiske man?
Du betyder mer för mig än jag kan klä i ord...Tack för allt. Saknaden är utan botten...
Må vi mötas igen... / din dotter
Galleri abstrakt samtida konst
Galleri retro
En plats för känsla och nostalgi. Jag tar er tillbaka till en svunnen tid
Collage
Galleri porträtt
Gåvan
utan dig står jag här, med en gåva i min hand, en gåva du gett mig...
den är så fin men så skör, och med silkesvantar så försiktigt jag bär den...
så som solens strålar träffar vattenytan, reflekterar jag gåvan tillbaka till dig, då jag med vill ge dig en gåva...
då ljuset från kärleken inga gränser ser, genom mig kan din kärlek till det saknade stråla...
tillsammans vi upptäcker, du och jag, tillsammans vi vandrar sida vid sida...
för det fina och för det sköra, det är med glädje jag ger dig denna gåva...
pusselbiten jag lägger, är med stolthet och med mod, och en med förundran och en med ord...
Galleri porträtt
Till fordonet som för mig
Du är fordonet som för mig, jag är riktningen som leder... Ibland tar vi oss en liten bit, ibland tar vi oss hela vägen...
Jag styr dig, ibland med lätthet, men oftast med klagan,
Du mitt sköra fordon, som så lätt körs sönder. Jag vill inte alltid lyssna på ditt gnissel som ljuder, då det överröstar den vackra ton som sjuder...Men när din motor fungerar väl, och lacken på dig skiner, tar du oss fram på vägar som viner, där ingen vågat färdas där för du oss fram, då sitter jag tryggt i din famn...Fria och modiga, svischar vi fram, förbi höga bergstoppar och djupa dalar...
Du bär mig, ibland med lätthet, men oftast med klagan,
En
förare, så känslig och djup som jag, inte lätt för dig att hålla ut var dag,
men när vindrutan är torr från all dess skurar, då vill du följa med,
när vi spränger nya murar... Då tar jag oss fram på vägar som
viner, där ingen vågat färdas... Då följer du med utan miner...
Fria och modiga, svischar vi fram, förbi höga bergstoppar och djupa dalar...
Men då felen dyker upp, du skadat en cylinder och motoroljan från dig läcker...
jag mist mitt synfält och riktning åter...
Det
är då vi faller...vi faller och faller...tillsammans vi faller. Av vägen vi
åker, ner för stupet vi far. Ner...ner...ner... där i fordonet jag sitter och
följer dig med...
Vi kan ej se mer...
Tillsammans mot djupet vi färdas, ner till smärtornas
led och förlorade tider. Men på något vis upp ur ravinen vi far, upp
på grusvägen vi vinglar, då vi inget annat val har. Bort från stupets rand
tar jag tag i ratten och styr mot livets strand,
jag styr mot den vackra ton som ljuder, vidare fram mot något vackert som
sjuder...
Utan varandra, vi inget har...
Galleri fordon
Galleri fordon
Galleri byggnader
Galleri natur
Galleri stileben
Galleri mystik
Galleri barnrummet
Galleri Symfoni i grått
Galleri blyerts /färgpennor
Mer alster kommer...